3542 kilometer senare

Såhär såg vår resväg ut upp mot Nordkap (med hjälp av Google Maps:

Första dagen: Upplands Väsby – Näsåker

Andra dagen: Näsåker – Kalix

Tredje dagen: Kalix – Ivalo, Finland

Fjärde dagen: Ivalo, Finland – Honningsvåg, Norge

Femte dagen: Ingen liftning

Sjätte dagen: Honningsvåg, Norge – Sørkjosen, Norge

Sjunde dagen: Sørkjosen, Norge – Kilpisjärvi, Finland

Åttonde dagen: Kilpisjärvi, Finland – Töre

Nionde dagen: Töre – Umeå N

Tionde dagen: Umeå N – Sundsvall

37 bilar, längsta liften varade ca 300 kilometer, när vi åkte bak i skåpbilen från polcirkeln till Ivalo, med en detour till Sodankylä, kortaste var kanske några kilometer från södra till norra Skellefteå. Högst myggfaktor fanns i Kilpisjärvi i norra Finland.

Solpaneler för att ladda mobilerna

Det roligaste med att lifta har varit alla möten och historier som man fått höra på vägen. Jag har sedan jag började lifta för fem år sedan fört bok över vem som plockade upp mej, var det skedde och vart det tog mej. Många gånger skriver jag om det hände någonting särskilt, vad de hette eller om de pratade om något särskilt. Det är bra för minnet!

Jag kommer särskilt ihåg lastbilschauffören från Makedonien som tog oss utanför Timrå. Han multitaskade genom att köra lastbil och facebooka samtidigt. Jag satt i hans säng hela vägen och gömde mej då och då för kontroller. Jag gillade även liften med bandet Navarra. Det hjälpte mycket att få skjuts till utanför Umeå. Samma med tjejen från Skellefteå, som bara tog oss genom stan. Den mest annorlunda liften måste ha varit att sitta i skåpbilen till Ivalo, samtidigt som två flickor ca 4 och 6 år gamla spanar genom rutan och gör diverse grimaser, och bli bjuden på fika av liftens 60+ pappa som kom ut ur bastun i handduk framtill och med bar rumpa bak. Jag gillade att prata med mannen från Boden som skulle till IKEA för att köpa garderober, samma sak med den finska kvinnan från Oulo som aldrig hade plockat upp en liftare tidigare och som övertalade oss att åka till polcirkeln och hälsa på tomten. Hennes historier var roliga. Mannen som tog oss från Skaidi till utanför Alta var en riktigt god samarit. Han hade släppt av oss, checkat in på flygplatsen för att sedan komma tillbaka och plocka upp oss igen, för att ta oss utanför byn. Men jag tror den mest genuina och godhjärtade människan var 36-åringen från Karesuando. Han som stannade vid trafikolyckan på E45an och väntade tills räddningstjänsten kom. Man vill gärna tro att alla människor skulle göra en sån sak, men jag vet inte hur många bilar som bara for förbi, även om en hel del av dem stannade och klev ur för att pejla läget.

Vi har träffat på många trevliga norrlänningar! Som på pizzerian i Näsåker där vi blev bjudna på både pizza och dricka. Vi har dessutom fått lite grejer av folk längs vägen: 200 kronor, blivit inbjudna på fika flera gånger, ett äpple, bröd, pizza, ha fått ladda mobilerna i bilen, men viktigast av allt: att bli avsläppta på rätt ställe. Ibland blev det lite tokigt, som att bli avsläppta mitt på motortrafikleden, där bilarna kör i 100 km/h, men det löste sej ändå!

När vi åkte packade vi med oss lite mat jag hade dumpstrat plus att vi har gjort lite dumpstring också, men för det mesta har vi köpt billig mat längs vägen, kokat nudlar/pasta med bönor/ärtor/sås på spritköket. Billig norsk spagetti är förresten INTE att rekommendera! Men vi har också ätit några burgare och glassar när vi liftat, tack vare min hungrige italienske vän. Hade jag liftat själv så skulle jag nog våga säga att jag hade gått ner fem kilo till.

Natt i Kilpisjärvi, Finland. På andra sidan sjön ligger Sverige. Min kompis fryser, har massvis med mygg på sej samtidigt som han ska diska tallrikarna! Vilket minne!

 

About these ads

2 responses to this post.

  1. Men shit!! Jag har alldeles missat hela din liftar story. Fan vad pepp jag blev nu på att göra nåt likadant! Verkligen! Jag liftade ju här på Island hela 3 mil.. det tog 3 timmar :o. Så efter det va jag inte så sugen på att göra det igen.. heh. Gah men nu måste jag läsa klart alla inlägg :)

    Svara

  2. Gud vad jag älskar den här bloggen, den ger mig verkligen massor av inspiration på så många plan. Det är dessutom lite av en ”faith in humanity – restored”-känsla man får av att läsa sånthär.

    Tack, fina ni!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 150 andra följare

%d bloggare gillar detta: